- Förstå dina utsläpp
- Vad är GHG-protokollet?
- Växthusgasernas påverkan på den globala uppvärmningen
- Växthusgasernas globala uppvärmningspotential
- Hur skiljer man mellan utsläpp inom Scope 1, 2 och 3?
- Vad kräver GHG-protokollet att ni som företag gör?
- Video: Förklaring av Scope 1, 2 och 3
- Ladda ned vår e-bok
Förstå dina utsläpp
Företag av alla storlekar och i alla branscher blir alltmer medvetna om behovet av att minska koldioxidutsläppen och arbeta med hållbarhetsfrågor för att bli nettonollföretag. Klimatresan kräver emellertid både kort- och långsiktiga strategier och konkreta åtgärder.
Grunden för en effektiv klimatstrategi är att noga spåra, allokera och mäta sina koldioxidutsläpp. Medvetenhet om företagets klimatavtryck och de olika typerna av utsläpp, som klassificeras som Scope 1, Scope 2 och Scope 3, är en krävande process men ett nödvändigt steg för dig som vill minska din organisations klimatpåverkan och nå klimatmålen. I den här guiden går vi igenom grunderna kring Scope 1, 2 och 3.
Det internationella samfundet har sedan länge insett behovet av att minska växthusgasutsläppen och stoppa den globala uppvärmningen. I och med Kyotoprotokollet 1997 enades man för första gången i historien om bindande mål och åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna. Detta avtal låg till grund för GHG-protokollet (Greenhouse Gas Protocol).
Vad är GHG-protokollet?
GHG-protokollet, som lanserades 1998, är det globala standardramverket för mätning och hantering av växthusgasutsläpp från verksamheter och värdekedjor i privat och offentlig sektor.
GHG-protokollet, som utformades genom ett partnerskap mellan World Resources Institute och World Business Council for Sustainable Development, tog fram redovisningsstandarder, verktyg och utbildning för att hjälpa företag att mäta och hantera klimatuppvärmande utsläpp. Det anger dessutom riktlinjer och krav för företag, så att de kan göra en inventering av sina växthusgasutsläpp – vilket även omfattar beräkning av företagets klimatavtryck.
Företagets klimatavtryck beskriver den totala mängden växthusgasutsläpp (inklusive CO2-utsläpp) från företagets alla aktiviteter, och omfattar såväl direkta som indirekta utsläpp. Men varför är det så viktigt att minska växthusgasutsläppen?
Växthusgasernas påverkan på den globala uppvärmningen
För att förstå behovet av att minska växthusgasutsläppen är det viktigt att visa hur ökningen av utsläppen påverkar klimatförändringarna.
Enligt den sjätte IPCC-rapporten har mänsklig verksamhet, som förbränning av fossila bränslen, skogsavverkning och så vidare, värmt upp klimatet i en takt som saknar motstycke åtminstone de senaste 2000 åren. Mänsklig påverkan har orsakat utsläpp av enorma mängder växthusgaser utöver de som förekommer naturligt i atmosfären, och därmed ökat den globala uppvärmningen och drivit på klimatförändringarna. Därför fastslår Parisavtalet om klimatförändringar ett globalt ansvar att minska växthusgasutsläppen och begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader över förindustriella nivåer till 2050.
Med växthusgaser avses olika typer av gaser som håller kvar värme i atmosfären. Genom att absorbera solens energi och bromsa hastigheten med vilken energin försvinner ut i rymden fungerar växthusgaserna som en filt som isolerar jorden.
Det finns två faktorer som kännetecknar de olika typerna av växthusgaser: Den första är deras förmåga att absorbera energi, som kallas strålningseffektivitet. Den andra är deras livstid, det vill säga hur länge de stannar kvar i atmosfären. För att fastställa dessa nyckelfaktorer utvecklades det vetenskapliga mätvärdet global uppvärmningspotential.
Växthusgasernas globala uppvärmningspotential
Den globala uppvärmningspotentialen (GWP, Global Warming Potential) är ett mått på den relativa strålningseffekten av en viss växthusgas jämfört med en annan över en vald tidshorisont från 20 till 500 år, med koldioxid (CO2) som referensgas. Koldioxid är enligt GHG-protokollet den huvudsakliga växthusgasen, som står för cirka 80 % av den totala uppvärmningseffekten av nuvarande utsläpp.
Huvudtanken bakom GWP är därför att jämföra olika gasers inverkan på den globala uppvärmningen över en viss tid, i förhållande till utsläpp av ett ton CO2.
Ett exempel är följande jämförelse mellan CO₂-utsläpp, metan och dikväveoxid, de växthusgaser som har störst inverkan på klimatförändringarna: Metan stannar kvar i atmosfären i cirka 12 år och dikväveoxid i cirka 109 år, medan koldioxid stannar kvar i atmosfären i flera tusen år.
Mätt över 100 år är metan, som ger det näst största bidraget till klimatförändringarna, 27,9 gånger mer potent än CO2 när det gäller att orsaka global uppvärmning, medan dikväveoxid är 273 gånger mer potent. Dessa värden avser den globala uppvärmningspotentialen (GWP) för de nämnda gaserna.
Baserat på de olika gasernas GWP-värden används den metriska måttenheten koldioxidekvivalenter (CO2e) för att beräkna ett företags klimatavtryck. Den redovisar, i ton CO2e, de koldioxidutsläpp och andra växthusgasutsläpp, såsom metan, dikväveoxid med flera, som är kopplade till ett företag, dess verksamhet och dess värdekedjor.
Genom att mäta GWP-värden kan man analysera de olika växthusgasernas effekter på klimatförändringarna, så att beslutsfattare kan jämföra möjligheterna till utsläppsminskningar inom sina företag.
Hur skiljer man mellan utsläpp inom Scope 1, 2 och 3?
GHG Protocol Corporate Standard (GHG-protokollets företagsstandard) kategoriserar växthusgasutsläpp kopplade till ett företags klimatavtryck (CCF) som utsläpp i Scope 1, Scope 2 och Scope 3. Denna kategorisering gäller dock inte produkters klimatavtryck (PCF), som beskriver den totala mängden växthusgasutsläpp orsakad av en produkt eller tjänst under de olika stadierna av dess livscykel.
Själva begreppet Scope används i allmänhet inom projektledning och avser alla processer och resurser som behövs för att slutföra ett projekt. Enligt GHG-protokollet är grundtanken bakom denna kategorisering å ena sidan att ”hjälpa till att avgränsa direkta och indirekta utsläppskällor” och å andra sidan att ”säkerställa att två eller flera företag inte redovisar utsläpp i samma Scope”. Så hur skiljer man mellan utsläpp inom Scope 1, 2 och 3?
Scope 1 – direkta utsläpp
Utsläpp i Scope 1 omfattar direkta utsläpp från källor som ägs eller kontrolleras av företaget. Till denna kategori räknas energi på plats, såsom naturgas och bränsle, köldmedier och utsläpp från förbränning i ägda eller kontrollerade pannor samt ugnar och utsläpp från fordonsparker (till exempel bilar, skåpbilar, lastbilar, sjukhushelikoptrar). Utsläpp i Scope 1 omfattar processutsläpp som sker i samband med industriella processer och tillverkning på plats (till exempel fabriksrök, kemikalier).
Till skillnad från direkta utsläpp definieras indirekta utsläpp i GHG-protokollet som ”en konsekvens av det rapporterande företagets verksamhet, men som uppstår i källor som ägs eller kontrolleras av ett annat företag”. Dessa omfattar utsläpp inom Scope 2 och Scope 3. I GHG-protokollet görs dock en tydlig åtskillnad mellan de två kategorierna.
Utsläpp inom Scope 2 – indirekta utsläpp
Enligt GHG-protokollet utgör utsläpp i Scope 2 en av de största källorna till globala växthusgasutsläpp, och står för minst en tredjedel av dem. Just därför kan avsevärda utsläppsminskningar uppnås genom bedömning och mätning av utsläpp i Scope 2. Men vad ingår i dessa utsläpp?
Utsläpp i Scope 2 omfattar indirekta växthusgasutsläpp från inköpt eller anskaffad energi, t.ex. el, ånga, värme eller kyla, som produceras utanför anläggningen och förbrukas av ditt företag. Ett exempel är el som köps in från elbolag. Eftersom elen produceras utanför anläggningen anses den ge upphov till indirekta utsläpp.
Men om ditt företag till exempel är en industrianläggning som producerar sin egen energi på plats, från källor som företaget äger eller kontrollerar, ska växthusgasutsläppen i samband med energiproduktionen klassificeras som direkta utsläpp inom Scope 1.
Detsamma gäller för företag, till exempel elbolag eller elleverantörer, som sköter sina egna energiproduktionsanläggningar och säljer all sin el till det lokala nätet. Växthusgasutsläppen från sådana produktionsanläggningar rapporteras som utsläpp inom Scope 1. Sammanfattningsvis omfattar Scope 2 indirekta utsläpp kopplade endast till produktionen av inköpt eller anskaffad energi. Andra uppströms utsläpp kopplade till produktion och bearbetning av uppströms bränslen, eller överföring eller distribution av energi inom ett nät, redovisas istället i Scope 3.
Scope 3 – indirekta utsläpp från värdekedjan
Scope 3 omfattar alla indirekta utsläpp som uppstår i det rapporterande företagets värdekedja. För att göra en tydlig åtskillnad mellan Scope 2 och Scope 3 beskriver den amerikanska miljöskyddsmyndigheten (EPA) utsläppen i Scope 3 som ”resultatet av aktiviteter från tillgångar som inte ägs eller kontrolleras av den rapporterande organisationen, men som organisationen indirekt påverkar i sin värdekedja”. Även om dessa utsläpp ligger utanför det rapporterande företagets kontroll kan de utgöra huvuddelen i företagets inventering av växthusgasutsläpp.
Baserat på det rapporterande företagets finansiella transaktioner delar GHG-protokollet in Scope 3-utsläppen i uppströms och nedströms utsläpp och klassificerar dem i 15 olika kategorier.
Uppströms utsläpp:
Uppströms utsläpp omfattar de indirekta växthusgasutsläpp inom företagets värdekedja som är kopplade till inköpta eller anskaffade varor (materiella produkter) och tjänster (immateriella produkter) och som genereras från vagga till grind. Dessa utsläpp klassificeras i åtta kategorier:
- Inköpta varor och tjänster
- Kapitalvaror
- Bränsle- och energirelaterad verksamhet
- Uppströms transport och distribution
- Avfall som uppkommer i verksamheten
- Tjänsteresor
- Anställdas pendling
- Uppströms hyrda tillgångar
Nedströms utsläpp:
Nedströms utsläpp omfattar de indirekta växthusgasutsläpp inom företagets värdekedja som är kopplade till sålda varor och tjänster och sker efter att produkterna lämnat företagets ägande eller kontroll. Nedströms utsläpp indelas i sju olika kategorier:
- Nedströms transport och distribution
- Bearbetning av sålda produkter
- Användning av sålda produkter
- Hantering av sålda produkter när de blivit uttjänta
- Nedströms hyrda tillgångar
- Franchiser
- Investeringar
Utsläpp i Scope 1, 2 och 3 enligt GHG-protokollet.
Alla utsläppskategorier inom Scope 3 är förstås inte relevanta för alla företag, men att känna till och förstå dem är väldigt användbart för att kunna utforma och genomföra effektiva minskningsstrategier.
Vad kräver GHG-protokollet att ni som företag gör?
GHG-protokollet kräver att företagen redovisar och rapporterar alla utsläpp inom Scope 1 och Scope 2. Däremot medger det viss flexibilitet kring om och hur de redovisar utsläpp i Scope 3.
Identifiering och exakt beräkning av växthusgasutsläppen, särskilt de som uppstår i värdekedjan och ligger utanför den egna kontrollen, kan vara en stor utmaning för alla företag. Eftersom en mängd olika parter och processer ska tas med i beräkningen är det ofta en komplex och omständlig uppgift. En erfaren samarbetspartner kan hjälpa dig att ta itu med företagets utsläpp i Scope 3 genom att utföra en screening. Det innebär att vi fastställer var utsläppen finns i din värdekedja och var minskningsinsatserna gör störst nytta.
Du får också hjälp att göra en fullständig inventering av företagets växthusgasutsläpp, inklusive utsläpp i Scope 1, Scope 2 och Scope 3. Dessutom får du vägledning i hur ni kan minska företagets klimatavtryck och påverkan på klimatförändringarna samt mer långsiktigt bli en klimatneutral ekonomi.
Se våra tjänster för mer information om hur ni kickar igång er hållbarhetsresa.
Video: Förklaring av Scope 1, 2 och 3
Att förstå företagets klimatavtryck och de olika typerna av utsläpp, som delas in i Scope 1, Scope 2 och Scope 3, kan vara en krävande process. Det är dock ett viktigt steg mot att minska din organisations klimatpåverkan och uppnå klimatmålen.
I den här videon går vi igenom grunderna kring utsläpp i Scope 1, 2 och 3.
Hör av dig till oss för att påbörja din klimatresa.
Kontakta oss
Ladda ned vår e-bok
